Förvaringsskrubben
13.11.2016 10:10
Efter att ha ägnat sisådär 4 år åt missiologin, efter att redan inehaft en TK och en MA i religionsfilosofi
och nyss, 30 sept. 2016, fått en TK i missiologi igenom, kom jag i september detta år två möten för sent till
MA kursen i Missiologi. Jag hade förkylt mig genom att vänta på morgonbussen i Klagstorp, när jag var på väg till
framläggningen av kandidatuppsatsen. I det tillståndet skulle jag sedan samma dag
flytta till Gummarp i en annan ända av Skåne (utan bil), där det raskt framkom att datorn inte hade täckning.
Beklagligtvis med tummen mitt i hand tog det tid att fatta att ett NYTT mobilt bredbandskort av en NY typ kunde hjälpa,
och billigt införskaffas. istället tog jag mig febrig till närmsta stadsbibliotek, 2 1/2 km + buss, för att fråga
studievägledaren (jobbade halvtid då) om fortsättningen, och kom att infinna mig som sagt två lektioner för sent
till kursen.Professorn avvisade mig när jag kom. Ett helt år skulle jag nu alltså tvingas sitta och snurra tummarna,
på ett rent syndigt sätt.
Jag kommer inte att orka med andar som inte vill ta hand om varandra i Lund. Livet efter Trump kommer att bli kärvare och kärvare. Allt
flera studerande kanske av nöd bor bortom ära och redlighet, är ensamma där, och kan ha svårt med ny teknologi. Många
flyttar och hittar inte hem.
Jag vet att hjälp färutsätter resurser = pengar (framhjälpt av vidhängande ideell attityd). Jag kan jämföra - jag har
studerat i Sverige sedan 1984. Då vankades hjälp ännu
rätt generöst åtminstoen från AF. Inan jag fått den financiella och byråkratiska postgången mellan våra två länder att
fungera hade jag dock mycken oro. Det berodde på min ineboende hjälplöshet i praktiska frågor, ty jag är en introvert,
med en sådans starka och svaga sidor.
Nu våldgästar jag istället några ytliga bekanta i Afrika. Jag avser att överösa dem med kungliga julmarkörer:
Skrindor med dockor i, och pälsklädda löpare utan skidor, med fartyget fastspännt på nosen. Sen skall jag ta den
afrikanska hunden i famnen, och månne jag inte kommer hem med en, tillika med trumman som jag förälskade mig i senast.
Tro den spricker i kylan?! Särskilt som mitt hem allt oftare tycks vara i en förvaringsbod.
Då gråter jag. Även mitt hjärta har fått en spricka. God natt, Good Bye!
Jag kommer inte att orka med andar som inte vill ta hand om varandra i Lund. Livet efter Trump kommer att bli kärvare och kärvare. Allt
flera studerande kanske av nöd bor bortom ära och redlighet, är ensamma där, och kan ha svårt med ny teknologi. Många
flyttar och hittar inte hem.
Jag vet att hjälp färutsätter resurser = pengar (framhjälpt av vidhängande ideell attityd). Jag kan jämföra - jag har
studerat i Sverige sedan 1984. Då vankades hjälp ännu
rätt generöst åtminstoen från AF. Inan jag fått den financiella och byråkratiska postgången mellan våra två länder att
fungera hade jag dock mycken oro. Det berodde på min ineboende hjälplöshet i praktiska frågor, ty jag är en introvert,
med en sådans starka och svaga sidor.
Nu våldgästar jag istället några ytliga bekanta i Afrika. Jag avser att överösa dem med kungliga julmarkörer:
Skrindor med dockor i, och pälsklädda löpare utan skidor, med fartyget fastspännt på nosen. Sen skall jag ta den
afrikanska hunden i famnen, och månne jag inte kommer hem med en, tillika med trumman som jag förälskade mig i senast.
Tro den spricker i kylan?! Särskilt som mitt hem allt oftare tycks vara i en förvaringsbod.
Då gråter jag. Även mitt hjärta har fått en spricka. God natt, Good Bye!
Ortopraxi är nästa intressanta begrepp. Jag vånne jag hade någon att diskutera teologi med. Teologi, filosofi
och - religionsfilosofi, mitt ämne! Skulle göra kylan i förvarinsboden lite mer internationell!
Efter att ha ägnat sisådär 4 år åt missiologin, efter att redan inehaft en TK och en MA i religionsfilosofi
och nyss, 30 sept. 2016, fått en TK i missiologi igenom, kom jag i september detta år två möten för sent till
MA kursen i Missiologi. Jag hade förkylt mig genom att vänta på morgonbussen i Klagstorp, när jag var på väg till
framläggningen av kandidatuppsatsen. I det tillståndet skulle jag sedan samma dag
flytta till Gummarp i en annan ända av Skåne (utan bil), där det raskt framkom att datorn inte hade täckning.
Beklagligtvis med tummen mitt i hand tog det tid att fatta att ett NYTT mobilt bredbandskort av en NY typ kunde hjälpa,
och billigt införskaffas. istället tog jag mig febrig till närmsta stadsbibliotek, 2 1/2 km + buss, för att fråga
studievägledaren (jobbade halvtid då) om fortsättningen, och kom att infinna mig som sagt två lektioner för sent
till kursen.Professorn avvisade mig när jag kom. Ett helt år skulle jag nu alltså tvingas sitta och snurra tummarna,
på ett rent syndigt sätt.
Jag kommer inte att orka med andar som inte vill ta hand om varandra i Lund. Livet efter Trump kommer att bli kärvare och kärvare. Allt
flera studerande kanske av nöd bor bortom ära och redlighet, är ensamma där, och kan ha svårt med ny teknologi. Många
flyttar och hittar inte hem.
Jag vet att hjälp färutsätter resurser = pengar (framhjälpt av vidhängande ideell attityd). Jag kan jämföra - jag har
studerat i Sverige sedan 1984. Då vankades hjälp ännu
rätt generöst åtminstoen från AF. Inan jag fått den financiella och byråkratiska postgången mellan våra två länder att
fungera hade jag dock mycken oro. Det berodde på min ineboende hjälplöshet i praktiska frågor, ty jag är en introvert,
med en sådans starka och svaga sidor.
Nu våldgästar jag istället några ytliga bekanta i Afrika. Jag avser att överösa dem med kungliga julmarkörer:
Skrindor med dockor i, och pälsklädda löpare utan skidor, med fartyget fastspännt på nosen. Sen skall jag ta den
afrikanska hunden i famnen, och månne jag inte kommer hem med en, tillika med trumman som jag förälskade mig i senast.
Tro den spricker i kylan?! Särskilt som mitt hem allt oftare tycks vara i en förvaringsbod.
Då gråter jag. Även mitt hjärta har fått en spricka. God natt, Good Bye!
Efter att ha ägnat sisådär 4 år åt missiologin, efter att redan inehaft en TK och en MA i religionsfilosofi
och nyss, 30 sept. 2016, fått en TK i missiologi igenom, kom jag i september detta år två möten för sent till
MA kursen i Missiologi. Jag hade förkylt mig genom att vänta på morgonbussen i Klagstorp, när jag var på väg till
framläggningen av kandidatuppsatsen. I det tillståndet skulle jag sedan samma dag
flytta till Gummarp i en annan ända av Skåne (utan bil), där det raskt framkom att datorn inte hade täckning.
Beklagligtvis med tummen mitt i hand tog det tid att fatta att ett NYTT mobilt bredbandskort av en NY typ kunde hjälpa,
och billigt införskaffas. istället tog jag mig febrig till närmsta stadsbibliotek, 2 1/2 km + buss, för att fråga
studievägledaren (jobbade halvtid då) om fortsättningen, och kom att infinna mig som sagt två lektioner för sent
till kursen.Professorn avvisade mig när jag kom. Ett helt år skulle jag nu alltså tvingas sitta och snurra tummarna,
på ett rent syndigt sätt.
och nyss, 30 sept. 2016, fått en TK i missiologi igenom, kom jag i september detta år två möten för sent till
MA kursen i Missiologi. Jag hade förkylt mig genom att vänta på morgonbussen i Klagstorp, när jag var på väg till
framläggningen av kandidatuppsatsen. I det tillståndet skulle jag sedan samma dag
flytta till Gummarp i en annan ända av Skåne (utan bil), där det raskt framkom att datorn inte hade täckning.
Beklagligtvis med tummen mitt i hand tog det tid att fatta att ett NYTT mobilt bredbandskort av en NY typ kunde hjälpa,
och billigt införskaffas. istället tog jag mig febrig till närmsta stadsbibliotek, 2 1/2 km + buss, för att fråga
studievägledaren (jobbade halvtid då) om fortsättningen, och kom att infinna mig som sagt två lektioner för sent
till kursen.Professorn avvisade mig när jag kom. Ett helt år skulle jag nu alltså tvingas sitta och snurra tummarna,
på ett rent syndigt sätt.
Jag kommer inte att orka med andar som inte vill ta hand om varandra i Lund. Livet efter Trump kommer att bli kärvare och kärvare. Allt
flera studerande kanske av nöd bor bortom ära och redlighet, är ensamma där, och kan ha svårt med ny teknologi. Många
flyttar och hittar inte hem.
Jag vet att hjälp färutsätter resurser = pengar (framhjälpt av vidhängande ideell attityd). Jag kan jämföra - jag har
studerat i Sverige sedan 1984. Då vankades hjälp ännu
rätt generöst åtminstoen från AF. Inan jag fått den financiella och byråkratiska postgången mellan våra två länder att
fungera hade jag dock mycken oro. Det berodde på min ineboende hjälplöshet i praktiska frågor, ty jag är en introvert,
med en sådans starka och svaga sidor.
Nu våldgästar jag istället några ytliga bekanta i Afrika. Jag avser att överösa dem med kungliga julmarkörer:
Skrindor med dockor i, och pälsklädda löpare utan skidor, med fartyget fastspännt på nosen. Sen skall jag ta den
afrikanska hunden i famnen, och månne jag inte kommer hem med en, tillika med trumman som jag förälskade mig i senast.
Tro den spricker i kylan?! Särskilt som mitt hem allt oftare tycks vara i en förvaringsbod.
Då gråter jag. Även mitt hjärta har fått en spricka. God natt, Good Bye!
och - religionsfilosofi, mitt ämne! Skulle göra kylan i förvarinsboden lite mer internationell!